Den ofredade sanningen

Det stormas kring konstnärer som istället för att vara schamaner, bundna av den tidlösa trollkonsten som äger och blåser liv i själen hos skaparguden (och på det sättet skapar stor konst) istället är kändisar och därför vinner ryktbarhet. En del tar oförtjänt mycket plats och jagar pengar i namn av sin ryktbarhet, och utnyttjar konstens digra historia.

Men så är också branschen idag mycket en arena för klåpare och förlugenhet. Ingen större aktning, alltså.Det är klart att det finns undantag, men vad hände med kulturväktarna som skulle hålla sanningen ren? Sanningen i form av det dyra i livet, det som äger själ, hjärta och patos. Vem vakar över dessa idag?

Moderna museét, Nietzsche, Kandinsky, eller andra Moderna Pärlor (MP)? Jag vet ingen. Inte ens när man ser den klassiska musiken uppträda kan man undgå att se den karriäristiska dominansen. Unga kineser m f l trillas stenhårt av föräldrar och andra för att bli som maskiner, och därmed kunna iscensätta med ljud ett komponerat mästarstycke från tidigare århundraden.
Vad hände med CD:n? Om allt bara är repetition, vaför inte lämna kompositörerna ifred och spela deras musik på skiva?Det är tragiskt att se utvecklingen.

Jag vill inte låta som en bittergök, men detta är outhärdligt, rent skamligt. Hur fan kan man bara för att ha uppträtt i nåt löjligt program eller löjlig film åberopa de gudliga skatterna som konsten, i sitt höga C, vill skjuta ut? Det är ju högst sinnliga kratrar och inga djungel-territorier man besöker, när man stiger in i en sal av konst och musik. Det ska behålla sig sådant. Det är inte för masskulturen och mediokriteten att stånga sig in i dessa rum.

Då dödar man människosjälen. Och hånar stor konst och alla äkta kämpande kreatörer som sliter hårt för sin sak i världen. Att gynna dessa penningsökande "fifteen minutes of fame" människor, är att: 1. Slösa sina pengar. 2. Kasta skit på dom som är mycket bättre. 3. Att gynna en kultur som förorsakar ens eget liv och välstånd.

Den ofredade sanningen vilar i de rum hos de skapare som är i stånd att forma sanningen med sin ödmjuka hand och starka innerlighet. Det är med dem vi får ha hoppet ställt. Må gudarna tala genom konsten, då, nu och för alltid.