Klarar jag konststycket?

Konst är olika saker för olika människor. För min del är det den värld som uppfångas av mitt sinne i kreativitetens värld, som blir just min egen tolkning av tillvaron, av resan vi alla gör, av ödet och dess drömmar. Jag väver in allt detta i ett sken jag klarar att leva med, helt enkelt, inte som en martyr utan som en utopisk vilja att utleva sinnets alla signaler - likt en fyr! - till toppen av sin förmåga.

Åratal av mycket träget och hårt arbete har fört mig närmre målet. Kanske kan jag rentav kastas loss i den frenetiska vinden och bli fri från ockra jord-sanningar och bara få leva den konstnärsdröm till fullo som alltid varit min? Att bara få måla, helt enkelt. Eller ja, kanske inte bara Så Enkelt... men ändå.

Jag arbetar för sista gången - hoppas jag! - på en jättemängd målningar samtidigt. Inte att jag slarvar och försöker få fram mer än vad man kan, nej tvärtom så är detta det mest genomarbetade jag nånsin kan ha fått ur mina händer. Omkring ett års tid ligger redan bakom merparten av verken. Det handlar om en stor mängd Figurativa Målningar. Hälften i storformat och andra hälften relativt stora och medelformat. Alla med mina berättelser, mina resor i den mänskliga gåtan. Temat jag döpt samlingen till är Karneval. Jag hoppas på att få visa den i sin helhet under 2009 om jag bara hittar lämplig plats som vill visa den. Jag hoppas att detta också ska vara det bästa jag nånsin har gjort.

Kanske vore det framförallt ett sätt att fira, inte bara med min konst i sitt yppersta i sig, utan för att jag lyckats på egna ben och nu kan avskjuta en raket som jag tror ska sträcka mig till stjärnorna. Och som får göra det jag alltid slåtts för att göra: Fira Livet. Måla Drömmen. Kaskad-målaren... ni minns väl vad jag sa. Jag ska måla livet, sa ja. Detta är min tappning av det. Och jag ser ingen annan väg. Så här måste livet vara, för fulla muggar.

Nog har intresset funnits där i alla år, och nog måste jag någon gång få chansen att visa Konsten där det verkligen gäller? Jag kanske inte är där riktigt än men dagen måste närma sig...

Temat Karneval slår an min livssyn, ända sedan jag levde den glada barndomens dagar och kom hem springandes över gården i Frölunda från dagis, visslandes så att alla visste att nu kommer Anders! Temat som jag brann för i hela min ungdom, om livet som mer än något grått och mjäkigt. Nej, livet som en karneval, fylld av färger, liv och rörelse, sång och dans. Kan låta löjligt, men för mig är det en klar kristall i mitt sökande som människa. Hit måste vi komma. Hit eller ingenstans.

Karneval som ett sätt - kanske det enda värt namnet -att möta livet på. Att dansa med det, så gott det går.

Det är min ambition, och om jag nu har lyckats dansa med konstens eget liv i denna kollektion så tror jag att resultatet kan bli fullgott. Jag hoppas det, och ber alla hålla tummarna för en stor visning någon gång nästa år. Tack!