2008-01-29

Bengt Lindström dog i dag, 82 år gammal.Som lite ansedd som en slags efterföljare i hans spår, måleriskt sett, får jag säga några ord och samtidigt passa på att hylla hans liv som konstnär. Det blev ju tämligen långt och väldigt produktivt, förhoppningsvis fanns där både lycka och kärlek i hans liv, om sånt får man bara gissa.

Som bekant, alltså, så finns det en del i min konst som jämförs med hans, och det kan jag förstå. Det finns lite av samma temperament, som återfinns i oss expressionistiska målare. Kärleken till färgen, det fysiska draget i den sublima handling som konsten är, osv.

Jag får hylla honom för en stor och lång resa i konstens värld, jag hoppas han hade många lyckliga dagar under sina 82 år.

Med tanke på att jag hade min första tid som målare efter konstskolan i Sundsvall en prövotid på lite mer än ett halvår, där jag bl a såg en retrospektiv visning av hans konst på konsthallen, med en hel del äldre verk som var mer realistiska och gammeldags, så känner jag lite till trakterna han kom ifrån. Har ju också ställt ut där uppe 2-3 gånger. Sundsvall har förlorat sin store expressionist. Än så länge vandrar min samtida kollega Max Magnus Norman kvar där uppe, som ju bl a hälsat på Bengt i hans ateljé, men som jag hoppas ska påbörja sin resa söderut för att möta världen med hans alldeles speciella sätt att måla. Två skilda världar men båda tror jag kommer bli nämnda i historieböckerna, så kanske Sundsvall får en ny hjälte.