2008-01-20

Lika många som färgerna är på en färgskala, strängt taget oändliga i sina variationer, ter sig livet lika rikt. Att måla ett slags motiv, att hålla sig till en avgränsad zon kan nog för många upplevas som en befrielse, men för en målare blir det en upprepning, som därmed måste uteslutas.Man kan inte fastna i sådana begränsningar, hur många som än säger att man ska.

Det finns återkommande gester och teman i det här livet som ständigt tränger sig in i själen och ger en lycka eller glädje, men det finns mycket som söker sig in och lika snabbt ut, som inte ger den vederkvickhet som behövs. Därför får man i jakt på pengar eller att skriva musik-hits för en musiker inte söka sig till enkla tillflykts-zoner. Snabbt är man fånge därinne och kan inte ta sig ur.

Befrielse, det är vad skaparakten går ut på, och i dess rena klinga ska bilden uppstå - väsendet inrymmas - som en helig ikon för en troende. Där ska bilden viga livet och livet viga människan. I något som borde vara givet, redan vara där, men som inte är det, och som målaren därför ser sig manad att avbilda. En triumf, ett korståg, en helig läkning, en ros. En avbild av naturen, av skuggspel, lärksång, vår och hymn. Kanske kärleksstund, kanske något som ger evig ro.

Vilken frid, vilket hem, vilken hemkomst!

Sann är konsten, och den må vara befriad från alla verser som kommer från andras röster än den egna. Endast däri ska den finna friheten och uppstå med dess makalösa gudakraft och eldgnistrande uppsåt.