Måla som om du ägde natten och dagen - paint as if you owned this land

Trixet med att leva är att det är så mycket man måste göra. För att göra detta måste man orka med. Mycket. Hinna och dona, planera och specialisera. Vad man vill, hur långt man kommit på den väg man slått in på. Och sen, nånstans, vara nöjd.

Nu sitter jag i min trädgård i Åsa och ser bara tavlor överallt. Detta är skönt. Men det finns också annat i livet. När ska man hinna med det. Det är frågan. Skulle jag få bestämma skulle jag bara måla jättetavlor i format kring 3 meter, som om jag ägde månen och solen, härjade som målarkung med kosmos i handen, och bara regera. Detta är mitt öde, att måla. Som om jag ägde natten och dagen. Inga andra känslor, inga tankar, bara banka på med penseln i min högra hand och höra som en susande kör i vinden sjunga med i spelet på duken. Detta är frihet. Rus, kravlös existens mitt i dimman som regerar. Att finna en ruta där JAG är den centrerade formen, mittpunkten, zonen där allting återinns och återskapas enligt ödet. 42. Själens spegel. Mittfåran, vägen till templet med de odödliga skatterna. Livselixiret. Drömmen.



This life is a circus or a tournament of dreams. One has to settle down with things, come in coherence with time, place things in an order that is made from your own needs, and then just dream... as far as is possible. Then you reach that dream of yours, with no concerns for tomorrow. Only freedom to reach what is possible within you. As a temple, a mighty soul that is rising for fullfillment. To paint dragons if you like, or butchers if you are in that mood. Only the freedom to exist for your own sake. To be pure in art as in life, painting as if you owned this land. And it's name was for you to write in the sand.